Då var man ut igen på familjegården och den här gången kom kameran med för att undersöka en konstig utväxt. Men det gick inte undgå från att djuren var så fina att dom måste fotograferas.
På vägen ut till Mjäla för att fixa momsredovisningen passerade jag som vanligt Rödön. När jag såg ut över där Storsjön brukar vara så såg jag varken sjö eller fjällen bortanför. Istället hade den tjocka dimman täckt över allt och jag drabbades av fotografisk nödvändighet. Den sista bilden visar hur dimman låg över östersund. Någonstans där inne ligger Odenhallen. Men hav förtröstan. Arbetet på Potterthon 5 pågår! Hej!
Men ok, det är inte min super8 film den här gången. Jag var riktigt jävla sjuk när rullarna delades ut och jag hade inte riktigt någon idé att filma i tid ändå. Så istället fick jag agera aktör samt teknisk rådgivare i Sulaymans noir-thriller. Inspelat på svartvitt Kodak TriX blev det och som teknisk rådgivare fick jag väldigt mycket svängrum att leka Director of Photography genom ljussättningen. Vilket var en väldigt intressant uppgift.
Som vanligt är det nu dock en ordentlig mängd osäkerhet om hur filmen exponerades. Jag har inte riktigt kunnat lova att det blir något annat än just "Noir", som i översättningen "svart". Men så är det när man tar sig lite vatten över huvudet. för varje nytt projekt.
Något jag också gjorde var att fota en hel del stillbilder som, som sig bör, gjordes i kontrastrik svartvit med stundvis väldigt grovkornig redigering. Alltifrån Tony Bergslids eminenta spel av en luffare som kommit över lite väl mycket pengar till TeamFX’s vapenarsenal fick jag bilder på. Riktigt spännande återigen att se sen när filmen kommit tillbaka från framkallningen i maj ungefär.
I have been tinkering around in my mind, then it’ struck me… I had a whole other website for YEARS that I uploaded pics to. A website that I have mostly forgotten and not updated since then haven’t updated… In terror, I got the feeling that maybe it’s going to get lost forever! Well, I cannot let that happen… I’m too proud of my old failed attempts at art to let it go. So here they are. Re-uploaded to the site that I pay for having online presented in roughly the same order as in the original sketchy little world site – Beware, it’s a image-heavy post:
Less is more säger folk, men ibland vill man ha mer oavsett. därav fick jag i måndags tag på en Tamron 18-270mm lins. Något som dom gärna slår sig för bröstet och kallar världens största zoom-omfång. Och jag är imponerad, den är kanske inte perfekt. Men vad har man att vänta sig med en lins som ger 15x zoom till oss APS-C-kamera-ägare.
Så som brukligt är har man gått runt och tagit bilder på det mesta och upptäckt lite olika saker.
Min stökiga lägenhet.
Till att börja med så kommer jag nog väldigt sällan att ta av den här linsen. För 18-270 är bra mycket mer än jag vanligtvis behöver i omfång. Alltifrån nästan Terry-Gilliam-vidvinkel till ordentlig telefoto. Men några nackdelar är att notera om man funderar på att köpa den här linsen för videofilmning.
För det första så är visserligen zoomen helt mekanisk, inga servo-motorer som ställer till det med 70tals-crash-zoomningarna. Men däremot uppför sig bländaren lite underligt för oss videofotografer. Man kan nämligen höra den justeras i fasta steg från helt utzoomad till helt inzoomad. Det kan verka konstigt när bländartalet inte ändras i displayen. Dock har jag en teori om att iochmed att linsen blir längre så ökas bländartalet, kanske åker bländaren längre ifrån sensorn, vad vet jag? Och för att kompensera det ökade avståndet så öppnas bländaren ännu mer. Det är en intressant lösning som jag undrar om den också finns i andra linser och videokameror. Men problemet är inte så mycket det som att det görs i fasta steg. Det gör att luminansen i videon ser ut att hoppa till några gånger från helt in till utzoom och tillbaka.
Sen så har vi fokusringen som också går att ställa till helt mekanisk och manuell. Men är på tok för kort från närmast till längst borta. Extrem fingertoppskänsla behövs för att få saker i fokus när det zoomas. Kanske går det här att komma runt med en follow-fokus-annordning som har ordentlig utväxling.
Också så klart bör det noteras även att filmning med rullande slutare med lång lins görs med så stadig kamera som bara går. Visst, det finns en optisk bildstabilisator som är extremt gra till stillbilderna, men är långt ifrån optimerad för video och gör panoreringar ryckiga när bilden kommer utanför stabiliserings-zonen och måste flyttas med. Och slår man av den och kör handhållet dyker bara rullande slutaren upp med sitt fladder.
Bokkake-någon?
Men om man vänder på steken vill jag nämna också att jag fick positiva överraskningar också. Saker som att jag missat att tänka på att närgränsen för linsen (49 cm) räknas från sensorn i kameran, inte från linsens front-element. Då linsen i sig själv sticker ut runt 30 cm helt inzoomad så kan man vara så nära som 15-20 cm från motivet. Det kanske inte låter så nära, men med en lins på 270mm så blir det ganska stort ska man tillägga. Och för er “bokkakeh”-älskare därute som vill klaga på den snålt tilltagna bländaröppningen så kan jag lugna med att på det avståndet blir skärpedjupet tillräckligt svårt att ha å göra med på f6.3 .
Sen bar det iväg ut på föräldragården igen och där skulle det rullas rundbalar. Och medan man väntar på att vagnen ska fyllas till bredden med hoprullat foder så ser jag det gamla vindkraftverks-projektet mot den klarblå himlen. Kameran åker åter fram.
Sen skulle jag vilja slå ett slag för att underexponera och fel-vitbalansera bilder. Är det korrekt? inte för fem öre, men det är något med de här bilderna som gör att jag tror dom inte skulle vara alls lika intressanta om jag vitbalansera enligt regelboken. Att ladugården jag fotade i ser ut som stundvis som en grotta är bara ett plus också.
Ögnade igenom senaste tidens bilder och såg lite olika jag kände för att besvära allmänheten med. Det finns lite av allt möjligt. Först från en locationscout-trip innan Marianne-inspelningen satte igång på allvar. Karln i sista bilden där är regissören som dragit ihop hela produktionen.
Sedan var detett par bilder på en lampa som jag tyckte sken så skönt. Visst är vitbalansen åt helvete fel, men utan den värmen blir bilden tämligen tam i dessa fall.
Sen till sist några bilder från idag då jag var ute och plöjde åker på familjegården. Denna åker är alldeles ut mot Storsjön. Och med det strålande vädret och nästan spegelblanka vattnet var det alldeles för svårt att inte skutta ur traktorn och ta lite bilder.
Tiden går och inget består eller något sådant. Lite saker har man att skriva om.
Till att börja med, långfilmsfotograf-ryktet verkar bestå. En vecka från första stora inspelningsperiodens två veckor och jag har inte hört att jag är kickad eller något. Lite ovant känns det med ett så stort åtagande på ingång som en kinesisk Volvo-lastbil dundrande på motorväg mot en förvirrad gnagare.
Sen har ju stillbildsfotandet också fortsatt med kameran som jag fått ut iochmed den ovan nämnda inspelningen. Fortfarande inte min egentligen. Men regissör/producent/manusförfattaren har generöst låtit mig använda den före starten för självständig inskolnings skull.
inom ramen för dessa tester fick jag även igår äntligen chansen att få till en hyffsad bild på månen när alla tillfälligheter nu till slut gick min väg. Det är bilden ovan, en så-kallad full-size crop. Med det menar jag att jag tog bilden med Canon EOS 7D kopplad till min zoom-lins som i sitt längsta läge ligger på 200mm. Bilden som blir av det är visserligen så inzoomat jag bara kan få till det, men månen är fortfarande väldigt liten i bild. Så för att komma runt detta har jag helt enkelt beskurit bilden till lagom komponering och laddat upp här i sin pixel-för-pixel storlek.
Dock blev det inte så lätt att ta bilden som jag hade hoppats… för dels kan inte min lins riktigt fokusera på oändligt avstånd, eller iallafall inte på 384,403 km iallafall. Enda vägen runt det för mig var att sätta bländaren på så högt som möjligt, F32, och sedan kompensera med en slutare på 1/10 och ISO400. Med andra ord var även stativ och tidsutlösning nödvändig för att jag inte skulle skaka sönder exponeringen.
Är det optimalt? nädå, med oändlig budget hade jag nog valt en Canon 800mm lins. Men med lite finurlighet kan jag nog använda de exponeringar jag fick för kanske en compositbild i HD där källbilden använder en vidare lins. Det blir nog skarpt nog i det fallet och storleken blir nog imponerande än vad den skulle blivit med vidvinkeln.
Jaja, då slänger jag väl in två andra bilder jag tog utanför föräldrahemmet, första var bara lite underexponerad så det fixades i Photoshops RAW-verktyg, andra var nästan skrattretande dåligt exponerad. Många fler tricks tog jag till där men resultatet blev nog iallafall acceptabelt för webb-visning. Någon gång ska jag nog få till en bild jag får för mig att printa ut som affisch… jaja… men fram till dess hinner jag nog posta fler inlägg i min halvsovande blogg som ingen läser.
Å, jajustja… Fotobloggen min lägger jag ner helt. Allt sånt har förts över hit och bloggen kommer tas bort om några veckor.
Då slutar jag med en hälsning från en personlig favorit i år:
Som jag nämnde förut kan jag nog börja titulera mig som “DoP” snart. I samband med det fick jag ut ett exemplar av de beryktade Canon 7D-kamerorna just under den ökända dagen 1a april. Inga offer att fota dock så det blev en promenad ner på stan under påskveckan då man kastbytte mellan de gamla 70-80-talslinserna jag har sedan förut. Tre stycken gluggar med Nikon-fattning. Lite o-ortodoxt, ja, jag vet. Men det var dom linserna jag hade som överhuvudtaget skulle gå att använda till kameran, medelst endast en adapterring från Scandinavian Photo.
En sak jag insåg snabbt var dock att jag antingen måste få tag i Canon-linser eller två till adapter-ringar. För det här med att lyfta runt min enda adapterring mellan gluggarna är ett tidsödande extra moment när man ser svanarna i fjärran göra sig redo att lyfta och jag själv ju har vidvinkeln med 0.66 adaptern på kameran.
Alla bilder tagna med RAW och gått igenom enklare färgkorrigering i konverteringsprocessen till jpeg-format. Ibland lite väl mycket gissar jag. Men på det stora hela är jag ganska nöjd med resultaten i dessa testbilder, Jag kan nog fota med 7D’n som stillbilldskamera också när jag inte använder den för video… Vem hade kunna tro’t?!
Förresten, har jag nämnt att undersidan av Frösöbron är fan underskattad rent visuellt?
Här är några Kodak ISO400 bilder från Åre, då jag var på kurs i location-scouting. Mer av det konstnärliga laget dock, då location-scouter sällan behöver mycket mer än visa hur platsen ser ut och kanske vad för faciliteter som finns i omgivningen. Efter att den rullen tog slut laddade jag i en s.k. “fusk-svartvit” rulle i kameran. Resultatet blir svartvitt, men negativet framkallas i vanlig färgfilms-lösning. Det finns lite färgtoningar i slutbilderna, men det känns inte som någon nackdel i detta fallet.
Här har vi tre bilder från inspelningen av Generic Action Trailer som finns att beskåda på youtube genom att klicka HÄR. Videon är gjord med en Canon HV20, bilderna nedan är tagna med en av mina äldre 135-kameror. Tror det är Konican. Laddad är den iallafall med en Kodak ISO 800-rulle. Kornigheten var inte riktigt som väntat. Påminner mer om video-brus-filter. men det syns inte så mycket i dessa web-versioner. Lite Nivåjusteringar för att återfå kontrasten som försvann lite i framkallningen. Sisten in ikväll är ett gäng bilder som tagits för ett bra tag sedan.
Under hösten fick ett par kamrater för sig att vi skulle gå från Krokom till Östersund. En vandring på cirka 2.2 mil. Hyffsat otränade som vi är så kändes det som en lagom utmaning. Självfallet fick jag med mig en kamera. En gammal Konica från sjuttiotalet, som jag laddat med Kodak T-MAX ISO 3200. Kornigt värre! Kameran hade jag inte använt förut, labbet påpekade att det var lite väl underexponerat och när jag ser bilderna så förstår jag dom. Men jag gillar den extremt råa bilden som den här filmen gav.
Ok, as hinted at over at the parent-blog I’ve started to upload some of the results my photographic expeditions of my surroundings. Starting with this one… Shot while my parents was away on vacation in Stockholm and I took care of some of the things needed back at the farm. I decided to go out and shoot some stuff to try out the “new” camera I got. A some-name Nikon… don’t know more than that.
Well, here’s the results. Shot on Kodak 400TMAX BW negative 135 Film…
First up is the text-book DOF-example. The film I used was quite fast and sunlight was abundant. So I tried it out.
Then some of the surroundings of the animals we have here… These life-stock does have a nice view don’t ya think?
And here’s the critters themselves:
Now… heres one of those “awwww cute” pics:
Would be nice if they didn’t stare into the camera all the time… but I guess that’s a given since you, as a human, are viewed as the source of candy-like treats in buckets:
There’s two little ones in this area… one of them, if she’s in any of the pictures ain’t more than a week old…
And ending on one that get’s the “postcard” feeling:
I’ll be back… next time with two reels of pic’s from Åre I think…
