Tiden går och inget består eller något sådant. Lite saker har man att skriva om.

Till att börja med, långfilmsfotograf-ryktet verkar bestå. En vecka från första stora inspelningsperiodens två veckor och jag har inte hört att jag är kickad eller något. Lite ovant känns det med ett så stort åtagande på ingång som en kinesisk Volvo-lastbil dundrande på motorväg mot en förvirrad gnagare.

Sen har ju stillbildsfotandet också fortsatt med kameran som jag fått ut iochmed den ovan nämnda inspelningen. Fortfarande inte min egentligen. Men regissör/producent/manusförfattaren har generöst låtit mig använda den före starten för självständig inskolnings skull.

inom ramen för dessa tester fick jag även igår äntligen chansen att få till en hyffsad bild på månen när alla tillfälligheter nu till slut gick min väg. Det är bilden ovan, en så-kallad full-size crop. Med det menar jag att jag tog bilden med Canon EOS 7D kopplad till min zoom-lins som i sitt längsta läge ligger på 200mm. Bilden som blir av det är visserligen så inzoomat jag bara kan få till det, men månen är fortfarande väldigt liten i bild. Så för att komma runt detta har jag helt enkelt beskurit bilden till lagom komponering och laddat upp här i sin pixel-för-pixel storlek.

Dock blev det inte så lätt att ta bilden som jag hade hoppats… för dels kan inte min lins riktigt fokusera på oändligt avstånd, eller iallafall inte på 384,403 km iallafall. Enda vägen runt det för mig var att sätta bländaren på så högt som möjligt, F32, och sedan kompensera med en slutare på 1/10 och ISO400. Med andra ord var även stativ och tidsutlösning nödvändig för att jag inte skulle skaka sönder exponeringen.

Är det optimalt? nädå, med oändlig budget hade jag nog valt en Canon 800mm lins. Men med lite finurlighet kan jag nog använda de exponeringar jag fick för kanske en compositbild i HD där källbilden använder en vidare lins. Det blir nog skarpt nog i det fallet och storleken blir nog imponerande än vad den skulle blivit med vidvinkeln.

 Jaja, då slänger jag väl in två andra bilder jag tog utanför föräldrahemmet, första var bara lite underexponerad så det fixades i Photoshops RAW-verktyg, andra var nästan skrattretande dåligt exponerad. Många fler tricks tog jag till där men resultatet blev nog iallafall acceptabelt för webb-visning. Någon gång ska jag nog få till en bild jag får för mig att printa ut som affisch… jaja… men fram till dess hinner jag nog posta fler inlägg i min halvsovande blogg som ingen läser.

Å, jajustja… Fotobloggen min lägger jag ner helt. Allt sånt har förts över hit och bloggen kommer tas bort om några veckor.

Då slutar jag med en hälsning från en personlig favorit i år:


HUUUUUUUUUUYYYYYYYYY!!!!!!!!!!!!!!!!!

Som jag nämnde förut kan jag nog börja titulera mig som “DoP” snart. I samband med det fick jag ut ett exemplar av de beryktade Canon 7D-kamerorna just under den ökända dagen 1a april. Inga offer att fota dock så det blev en promenad ner på stan under påskveckan då man kastbytte mellan de gamla 70-80-talslinserna jag har sedan förut. Tre stycken gluggar med Nikon-fattning.
Lite o-ortodoxt, ja, jag vet. Men det var dom linserna jag hade som överhuvudtaget skulle gå att använda till kameran, medelst endast en adapterring från Scandinavian Photo.

En sak jag insåg snabbt var dock att jag antingen måste få tag i Canon-linser eller två till adapter-ringar. För det här med att lyfta runt min enda adapterring mellan gluggarna är ett tidsödande extra moment när man ser svanarna i fjärran göra sig redo att lyfta och jag själv ju har vidvinkeln med 0.66 adaptern på kameran.

Alla bilder tagna med RAW och gått igenom enklare färgkorrigering i konverteringsprocessen till jpeg-format. Ibland lite väl mycket gissar jag. Men på det stora hela är jag ganska nöjd med resultaten i dessa testbilder, Jag kan nog fota med 7D’n som stillbilldskamera också när jag inte använder den för video… Vem hade kunna tro’t?!

Förresten, har jag nämnt att undersidan av Frösöbron är fan underskattad rent visuellt?