 |
| Det här var alldeles för likt en TV-serie för att inte tas bild på |
Så det är udda vecka och tisdagen har kommit och gått… och… jag är så hemskt ledsen. Jag har voice-overn inspelad och allt, men det som hände var att jag samtalade med en bekant i branschen och plötsligt kom två saker upp.
Ett: Det är tal om ett filmar-kollektiv. Är jag med? Javisst! Två: En i gänget ska spela in en kortfilm och är villig att betala omkostnader för att jag ska vara A-Foto. Ok! Ja, förresten, inspelning är nu på lördag. Du ska använda RED och det är bara att sätta dig ner och läsa instruktionsboken.
Heh, ok, kanske inte rent så. Men iallafall, på mycket kort varsel åkte jag då ner till huvudstaden stockholm, där kungen bor. Och Udda Tisdag kom helt enkelt i kläm. Men det kan det ha varit värt, för det kändes så skönt ändå att vara på inspelningsplats igen. Det är ju liksom där man hör hemma. Och att få använda den beryktade RED-kameran var en möjlighet jag helt enkelt inte kunde säga nej till.
RED-kameran
Så vad kan jag säga om RED-kameran då? Tja, faktiskt så är jag väldigt kluven. Jo, jag vet att den jag fick använda i helgen är den gamla versionen. Med gamla sensorn. Alltså inte den uppdaterade Mysterium-X. Det gjorde mig lite orolig då den rateats till endast ISO320 och första bild var en låååång steady-cam-tagning och det fanns helt enkelt inte plats att sätta upp det ljuset som jag kände jag behövde. Jag vet inte om B-Fotot uppfattade min tveksamhet, men han tog helt enkelt och började sätta upp lampor där dom inte syntes. Det är jag tacksam för. Jag höll på att fastna där i en oändlig loop i skallen där.
Sen när vi väl byggde ihop steadicam-riggen (en lång historia bara det) så var det bara å köra. Och hela dagen senare, 4 hr över tiden så var kortfilmen inspelad. Men att RED-kameran var så buggig hade jag verkligen inte väntat mig. Jag antar att det helt enkelt var en temperatur-grej. För efter halva inspelningsdagen satte den igång och krånglade. Den bröt tagningar mitt i. Den spelade bara upp svart vid playback. Den helt enkelt blev jävligt opålitlig. Som sagt, jag tror den helt enkelt blev för varm. Men vi var ju ändå i sverige, på vintern. Kan bara tänka mig då hur det var när dom sköt District 9 i sydafrika på RED-kameror.
Med det vill jag dock inte säga att kameran är kass. För när vi sen på dagen efter satt och kollade igenom materialet så var det skönt icke-grynigt trots att vi gått så högt som ISO800 på Steadicam-tagningen. När den tar bilder så är det förbannat bra bilder. Men det gnager i mig den där bräckligheten, och i bakhuvudet har jag hela debacklet med Philip Bloom och RED’s behandling av honom. Samtidigt som jag lutar mer och mer åt att Canons C300 faktiskt verkar ge jävligt fina bilder (i löjligt höga ISO-tal till råga på allt) trots en 8bit komprimerad codec. Scarlet är fin. Men det är C300 också. Oh well. Jag har inte råd med någedera just nu ändå… men fantisera går ju! 🙂
[…]This person did two days later apologise for his completely out of order actions and I accepted the apology. He also retracted the demand for the camera back, asking if I wanted to keep it but understood why I would not want it anymore. But I was done. I had dealt with too much. After all it was just a camera and no camera is worth the amount of grief (listed above). No camera. All I want is to shoot and create. Not deal with this nonsense.[…]
– Philip Bloom
Misc
Sen apropå förseningar så kanske folk undrar hur det står till med Potterthon. Och det jag kan säga om det är att ljudet är inspelat. Jag har letat fram ett riktigt nördigt ljudarkiv som ska utnyttjas flitigt. Det som kommer ta tid är intro-sekvensen. En intro-sekvens som vuxit och vuxit och just nu är uppemot halva episodens längd. Jag tänker inte avslöja vad som är där. Men det jag kan säga är att det är mitt mest ambitiösa animationsprojekt yet.
Det och det faktum att jag faktiskt fått lite betalande jobb att göra under mellandagarna gör att ingen bör sitta och hålla andan för en release innan nyår.
Gillade jag Fenix-orden? pfff. Det får ni väl gissa själva. Eller vänta och se videon. Just nu får ni nöja er med en bekymrad steadicam-förare från helgens inspelning.
Ha De!
 |
| BTW, inte jag. |
PS/
Förresten har ni inte sett DRIVE än så ska ni faan skämmas. Gå och se den… se den NU!
/DS
På vägen ut till Mjäla för att fixa momsredovisningen passerade jag som vanligt Rödön. När jag såg ut över där Storsjön brukar vara så såg jag varken sjö eller fjällen bortanför. Istället hade den tjocka dimman täckt över allt och jag drabbades av fotografisk nödvändighet. 
Den sista bilden visar hur dimman låg över östersund. Någonstans där inne ligger Odenhallen.
Men hav förtröstan. Arbetet på Potterthon 5 pågår!
Hej!
Vad kan jag säga? Projektet Potterthon, som skulle ta en vecka ungefär… nu är den uppe I närmare en månad per video. Men jag har tagit steget att göra iordning kontot på Blip.tv. Allt för att kunna tvinga fram mig själv att för en gångs skull fullgöra en videoserie. Vad menar jag med ursäkter då?
Jo, det är ju så att Marianne, den där filmen jag var A-Foto på, har gått upp på Bio Regina (bilden). Och för det har det varit ett par dagar med pressvisningar, intervjuer och sen riktiga biovisningar. Nu har jag agerat maskinist för två fullsatta kvällar och folk verkar ju gilla det vi gjorde. Och det ska bli dags att fortsätta med nästa del av Potterthon. Filmen är sedd, manus ska skrivas. Jag var inte särskilt förtjust (men det var väl väntat vid det här laget).
Dessutom var det på vippen att jag drog igång arbete på en adventskalender. Men efter lättare övervägande, frågade jag kamraten Thobias som sa helt sonika. “Nej, du hinner inte.” Det är skönt ibland att få raka svar även om det är negativt. Men idén att göra en animerad 1 minuters-serie är inte helt död. Jag ska bara bli klar med Potterthon.
Ska bara, ska bara som Alfons sa.
Hej!
I have been tinkering around in my mind, then it’ struck me… I had a whole other website for YEARS that I uploaded pics to. A website that I have mostly forgotten and not updated since then haven’t updated… In terror, I got the feeling that maybe it’s going to get lost forever! Well, I cannot let that happen… I’m too proud of my old failed attempts at art to let it go. So here they are. Re-uploaded to the site that I pay for having online presented in roughly the same order as in the original sketchy little world site – Beware, it’s a image-heavy post:
 |
| 18 mm |
 |
| 270 mm |
 |
| Min stökiga lägenhet. |
För det första så är visserligen zoomen helt mekanisk, inga servo-motorer som ställer till det med 70tals-crash-zoomningarna. Men däremot uppför sig bländaren lite underligt för oss videofotografer. Man kan nämligen höra den justeras i fasta steg från helt utzoomad till helt inzoomad. Det kan verka konstigt när bländartalet inte ändras i displayen. Dock har jag en teori om att iochmed att linsen blir längre så ökas bländartalet, kanske åker bländaren längre ifrån sensorn, vad vet jag? Och för att kompensera det ökade avståndet så öppnas bländaren ännu mer. Det är en intressant lösning som jag undrar om den också finns i andra linser och videokameror. Men problemet är inte så mycket det som att det görs i fasta steg. Det gör att luminansen i videon ser ut att hoppa till några gånger från helt in till utzoom och tillbaka.  |
| Bokkake-någon? |
Sen bar det iväg ut på föräldragården igen och där skulle det rullas rundbalar. Och medan man väntar på att vagnen ska fyllas till bredden med hoprullat foder så ser jag det gamla vindkraftverks-projektet mot den klarblå himlen. Kameran åker åter fram.
Sen skulle jag vilja slå ett slag för att underexponera och fel-vitbalansera bilder. Är det korrekt? inte för fem öre, men det är något med de här bilderna som gör att jag tror dom inte skulle vara alls lika intressanta om jag vitbalansera enligt regelboken. Att ladugården jag fotade i ser ut som stundvis som en grotta är bara ett plus också.
Ögnade igenom senaste tidens bilder och såg lite olika jag kände för att besvära allmänheten med. Det finns lite av allt möjligt. Först från en locationscout-trip innan Marianne-inspelningen satte igång på allvar. Karln i sista bilden där är regissören som dragit ihop hela produktionen.
Sedan var detett par bilder på en lampa som jag tyckte sken så skönt. Visst är vitbalansen åt helvete fel, men utan den värmen blir bilden tämligen tam i dessa fall.
Sen till sist några bilder från idag då jag var ute och plöjde åker på familjegården. Denna åker är alldeles ut mot Storsjön. Och med det strålande vädret och nästan spegelblanka vattnet var det alldeles för svårt att inte skutta ur traktorn och ta lite bilder.
Så det var allt för denna gång… synes!
Tiden går och inget består eller något sådant. Lite saker har man att skriva om.
Till att börja med, långfilmsfotograf-ryktet verkar bestå. En vecka från första stora inspelningsperiodens två veckor och jag har inte hört att jag är kickad eller något. Lite ovant känns det med ett så stort åtagande på ingång som en kinesisk Volvo-lastbil dundrande på motorväg mot en förvirrad gnagare.
Sen har ju stillbildsfotandet också fortsatt med kameran som jag fått ut iochmed den ovan nämnda inspelningen. Fortfarande inte min egentligen. Men regissör/producent/manusförfattaren har generöst låtit mig använda den före starten för självständig inskolnings skull.
inom ramen för dessa tester fick jag även igår äntligen chansen att få till en hyffsad bild på månen när alla tillfälligheter nu till slut gick min väg. Det är bilden ovan, en så-kallad full-size crop. Med det menar jag att jag tog bilden med Canon EOS 7D kopplad till min zoom-lins som i sitt längsta läge ligger på 200mm. Bilden som blir av det är visserligen så inzoomat jag bara kan få till det, men månen är fortfarande väldigt liten i bild. Så för att komma runt detta har jag helt enkelt beskurit bilden till lagom komponering och laddat upp här i sin pixel-för-pixel storlek.
Dock blev det inte så lätt att ta bilden som jag hade hoppats… för dels kan inte min lins riktigt fokusera på oändligt avstånd, eller iallafall inte på 384,403 km iallafall. Enda vägen runt det för mig var att sätta bländaren på så högt som möjligt, F32, och sedan kompensera med en slutare på 1/10 och ISO400. Med andra ord var även stativ och tidsutlösning nödvändig för att jag inte skulle skaka sönder exponeringen.
Är det optimalt? nädå, med oändlig budget hade jag nog valt en Canon 800mm lins. Men med lite finurlighet kan jag nog använda de exponeringar jag fick för kanske en compositbild i HD där källbilden använder en vidare lins. Det blir nog skarpt nog i det fallet och storleken blir nog imponerande än vad den skulle blivit med vidvinkeln.
Jaja, då slänger jag väl in två andra bilder jag tog utanför föräldrahemmet, första var bara lite underexponerad så det fixades i Photoshops RAW-verktyg, andra var nästan skrattretande dåligt exponerad. Många fler tricks tog jag till där men resultatet blev nog iallafall acceptabelt för webb-visning. Någon gång ska jag nog få till en bild jag får för mig att printa ut som affisch… jaja… men fram till dess hinner jag nog posta fler inlägg i min halvsovande blogg som ingen läser.
Å, jajustja… Fotobloggen min lägger jag ner helt. Allt sånt har förts över hit och bloggen kommer tas bort om några veckor.
Då slutar jag med en hälsning från en personlig favorit i år:
HUUUUUUUUUUYYYYYYYYY!!!!!!!!!!!!!!!!!
Som jag nämnde förut kan jag nog börja titulera mig som “DoP” snart. I samband med det fick jag ut ett exemplar av de beryktade Canon 7D-kamerorna just under den ökända dagen 1a april. Inga offer att fota dock så det blev en promenad ner på stan under påskveckan då man kastbytte mellan de gamla 70-80-talslinserna jag har sedan förut. Tre stycken gluggar med Nikon-fattning.
Lite o-ortodoxt, ja, jag vet. Men det var dom linserna jag hade som överhuvudtaget skulle gå att använda till kameran, medelst endast en adapterring från Scandinavian Photo.
En sak jag insåg snabbt var dock att jag antingen måste få tag i Canon-linser eller två till adapter-ringar. För det här med att lyfta runt min enda adapterring mellan gluggarna är ett tidsödande extra moment när man ser svanarna i fjärran göra sig redo att lyfta och jag själv ju har vidvinkeln med 0.66 adaptern på kameran.
Alla bilder tagna med RAW och gått igenom enklare färgkorrigering i konverteringsprocessen till jpeg-format. Ibland lite väl mycket gissar jag. Men på det stora hela är jag ganska nöjd med resultaten i dessa testbilder, Jag kan nog fota med 7D’n som stillbilldskamera också när jag inte använder den för video… Vem hade kunna tro’t?!
Förresten, har jag nämnt att undersidan av Frösöbron är fan underskattad rent visuellt?
Här är några Kodak ISO400 bilder från Åre, då jag var på kurs i location-scouting. Mer av det konstnärliga laget dock, då location-scouter sällan behöver mycket mer än visa hur platsen ser ut och kanske vad för faciliteter som finns i omgivningen.
Efter att den rullen tog slut laddade jag i en s.k. “fusk-svartvit” rulle i kameran. Resultatet blir svartvitt, men negativet framkallas i vanlig färgfilms-lösning. Det finns lite färgtoningar i slutbilderna, men det känns inte som någon nackdel i detta fallet.
Här har vi tre bilder från inspelningen av Generic Action Trailer som finns att beskåda på youtube genom att klicka HÄR. Videon är gjord med en Canon HV20, bilderna nedan är tagna med en av mina äldre 135-kameror. Tror det är Konican. Laddad är den iallafall med en Kodak ISO 800-rulle. Kornigheten var inte riktigt som väntat. Påminner mer om video-brus-filter. men det syns inte så mycket i dessa web-versioner. Lite Nivåjusteringar för att återfå kontrasten som försvann lite i framkallningen.
Sisten in ikväll är ett gäng bilder som tagits för ett bra tag sedan.
Under hösten fick ett par kamrater för sig att vi skulle gå från Krokom till Östersund. En vandring på cirka 2.2 mil. Hyffsat otränade som vi är så kändes det som en lagom utmaning. Självfallet fick jag med mig en kamera. En gammal Konica från sjuttiotalet, som jag laddat med Kodak T-MAX ISO 3200. Kornigt värre! Kameran hade jag inte använt förut, labbet påpekade att det var lite väl underexponerat och när jag ser bilderna så förstår jag dom. Men jag gillar den extremt råa bilden som den här filmen gav.
Inte mycket uppdaterat på slutet. Men det betyder ju inte att jag inte fotat något 😉
Börjar med förberedelserna inför juletillställning i hembygdens byastuga. Lånad Lumix-kamera modell point&shoot:
Ok, as hinted at over at the parent-blog I’ve started to upload some of the results my photographic expeditions of my surroundings. Starting with this one… Shot while my parents was away on vacation in Stockholm and I took care of some of the things needed back at the farm. I decided to go out and shoot some stuff to try out the “new” camera I got. A some-name Nikon… don’t know more than that.
Well, here’s the results. Shot on Kodak 400TMAX BW negative 135 Film…
First up is the text-book DOF-example. The film I used was quite fast and sunlight was abundant. So I tried it out.
closed aperture left and open at right:
__
Then some of the surroundings of the animals we have here… These life-stock does have a nice view don’t ya think?
And here’s the critters themselves:
Now… heres one of those “awwww cute” pics:
Would be nice if they didn’t stare into the camera all the time… but I guess that’s a given since you, as a human, are viewed as the source of candy-like treats in buckets:
There’s two little ones in this area… one of them, if she’s in any of the pictures ain’t more than a week old…
And ending on one that get’s the “postcard” feeling:
I’ll be back… next time with two reels of pic’s from Åre I think…
var på Piteås bilriktning idag… var som att gå till vetrinären med en häst med brutet ben… han bara tog en koll på den och konstaterade “Om något försäkringsbolag är inblandat så kommer dom att lösa in bilen, för det där kommer bli runt 15 000…”… och nej… jag tror inte ens vi gav 15 000 för bilstackarn när vi köpte den begagnat för uppemot 10 år sedan… Och den som gått så problemfritt under alla år… känner mig som lille pojken i Old Yeller som känner sig skyldig att skjuta hunden…
Det var ju en sån problemfri bil! Nu haltade den hem till parkeringen sakta, vid varenda gupp gnällde det i hjulupphängningen… 22 år utan större problem och nu måste den tas ner på grund av ett brutet ben…
Får beskedet om ett par dagar…
Stackarn… snyft…
Jag säger inte mer… bara…
folieboll…
ugnsfolie…
som en boll…
…
folieboll…
