Som alla andra kan jag inte lova på heder och samvete att dessa priser alltid kommer att gälla. Men det borde ge en fingervisning på det jag skulle fakturera när ni anlitar mig som fotograf. För att förenkla sifferarbetet räknas hela arbetsveckor istället för timmar.
Det bör dock understrykas att dessa uppgifter kan förändras framöver utefter enskilda projekts behov och andra omständigheter. Men vid projektets start skrivs ett kontrakt och priset för det projektet sätts fast.
Filmning
- Grundpris för arbetstid och tillgänglig utrustning: 5 000 kr per vecka exklusive moms.
- Extra arbetskraft: 2 500 kr per person och vecka exklusive moms.
- Hyr/Köp av extra utrustning är också exklusive grundpriset.
Exempel: Bröllop
Grundpris arbetstid: 5 000 kr (inklusive förberedelse och efterarbete med materialet)
Extra arbetskraft: 2 500 kr för en assistant under bröllops-dagen.
Sub-total-kostnad: 7 500 kr exklusive moms plus utskrifter av foton och tillverkningskostnader av DVD och BluRay.Exempel: Reklamfilm – Bildspel 20 sek
– Enklast möjliga bildspel för att visa produkter ur kommande rea-kampanjen.
Grundpris arbetstid: 5 000 kr om bilder tillhandahålls.
Inhyrd berättar-röst: 2 500 kr.Musikrättigheter: —— kr
Totalt: strax över 7 500 kr exklusive moms. Beroende på musikenExempel: Musikvideo, filmad
– Enkel filmning av framträdande klippt från varierande kameravinklar tagna under flertalet tagningar.1-2 inspelningsdagar.
Grundpris arbetstid: 2 veckor a’ 5000 kr
Totalt: 10 000 kr för färdig video-fil I HDExempel: Reklamfilm – Animerad 20 sek
– Två tecknade karaktärer interagerar och talar om hur bra produkten är. ingen musik.
Grundpris arbetstid: 4 veckor a’ 5 000 kr
Röster: 2st x 2 500 kr
Totalt: 25 000 kr exklusive momsExempel: Långfilm – 6 veckor inspelning, plus B- & C-foto
Grundpris: 6 x 5 000
Extra arbetskraft: 2 x 6 x 2 500 kr
Hyrning extra utrustning: 10 000 kr
Totalt: 70 000 kr exklusive momsExempel: Långfilm – 4 veckor inspelning, minimal utrustning + C-foto
Grundpris: 4 x 5 000 kr
Extra arbetskraft: 4 x 2 500 kr
Totalt: 30 000 kr exklusive moms
Noteras bör även att det I exemplen inte räknas med eventuell extra tid som kommer av förändrade direktiv ang filmens innehåll som ej fanns nämnt vid projektets start. Dessa förändringar kan ta tid att göra och måste även den debiteras per extra arbetsdag och vecka.
Detta är en av anledningarna till att jag tycker det är viktigt att vi kommer överens I så nära detalj som möjligt om vad slutprodukten ska vara. Det blir billigast för oss båda på det viset och ni som kund kan vara nöjd med en produkt för lägsta priset och kortaste tiden.
As a filmmaker I walk into various situations and encounter a lot of gear designed to make our life easier to make movies that people enjoy. And some time ago I started doing some literal film-making with old-as-f**k super8-cameras. And there’s something about them that I like and that probably should be on modern cameras. What is this? Why, I’m glad you asked.
Have you ever been at a friend or family-members home. Even relatives count in this. And you sit there for hours upon hours of footage of people walking and cameras running in bags etc. etc. You know… Boring as heck. But you wait it out because you are too polite to give them lessons in how cameras work.
But there was a time when this didn’t happen. When the reels from your aunts vacation had footage that never where more than three minutes and twenty seconds without cuts. It was the time of suber8-cameras!
Yes, it was grainy and in modern ways ugly looking. But the great part of super8 was that… it was expensive… Reels where 15 meters long and you only had about one or two per vacation because of the cost to buy and develop the strips of film that amounted to a total of 3 minutes and 20 seconds when shot in 18fps.
This meant that filming was kept to a minimum. And the cameras where designed with a fool-proof system. As long as you pressed the button, the film rolled. When you release the button, it stops. And you knew that you shouldn’t film anything for too long because you only have 6 minutes and 40 seconds of film if you bought 2 reels.
Then when video arrived this mechanism of holding the trigger for the whole record duration ended. I guess it was because tape was cheap and it took a while for the gears to get the recording going. And the era of hour-long watching shaky-footage of the ground started.
Then we arrive in hour age and I wonder why we can’t bring this back? As I said, especially for the consumer-point & shooters. Then they WILL know that they are recording. At least while they consciously are holding the record button. I think this would dramatically decrease the amount of boring footage brought home from Thailand and Greece.
What’s more?
Well. Another thing I hate is more of a pet-peeve. And that is… Auto-exposure wobble. What’s that? Well, consider this example:
You find yourself in a situation that you want to record. That situation is a table where one of your friends is sitting by a window. It’s super-sunny outside and burns out everything of the exterior. You start by filming your other friend that’s sitting in the shadow and the camera adjusts as needed. Everything’s dandy and A-OK. And then you swing over to the window-friend. Your camera throws a fit.
It reads the background as super-bright. Thus adjusting by closing the iris and/or increasing the shutter-speed. And your Caucasian friend turns black as the background get’s the proper exposure. You turn back to the ones in the shadows and it’s pitch black in the image. So it’s adjusted again to an OK image. Back to the window and your friend is leaning from side to side during the story s/he is telling. And therefore the friend is increasing and decreasing the average amount of light hitting the camera. And the camera is desperately trying to get a good exposure by increasing and decreasing the values of exposure. In the end the story is forgotten for the viewer because the auto-exposure has turned the scene in a quiet café into a strobe-lit disco!
Ok, maybe most people wouldn’t react as much as me to a wobbly auto-exposure. But nothing screams amateurish footage more than a wobbly exposure. That and bad sound has killed the professional feel of more movies than my other pet-peeve – blooming vignette’s.
But surely, we can’t expect the average Joe ‘n Jane to waste time with trivialities such as exposure, right? Asking the friend to stop the story while you bring up the histograms and do a white-balance on the waitress blouse? So what’s my solution to this age-old problem? Well, as a matter of fact, both no and yes.
No, we can’t expect everyone to stop while you get your gear together to make a decent exposure when you’re on a regular dinner with your friends who are not at all interested in what it takes to make a shot look good. Heck. I wouldn’t even ask the cameraman for a couple of hours while I try to teach him how the iris and shutter is worked in manual-mode. But…
Yes, there’s a way to get it anyways. And that is, I propose, Semi-Auto exposure!
What I mean with semi-auto is that it indeed is auto. You just press record and let the camera do the thinking as always. But it is semi-auto in the way that a semi-auto rifle only shoots once when you press the trigger. By that I mean that when you press record; the camera does the normal exposure-adjustments automatically, BUT (here’s the sweet part) from there, it goes to manual.
So in the example above, you point your camera towards the friends in the shadow and press record. This engages the auto-functionalities and exposes the image properly. Then it leaves the settings alone. So when you swing over to the one in the window, the camera ignores the over-bright background and keeps the exposure as is. And your window-friend is therefore properly exposed. And no distraction occurs. Of course, if the window-friends face isn’t in the shadow as the other fellows are, then it will be blown out. But at least it will be constant. And you can concentrate on the story and not what’s outside.
This could also be done with the sound-track to get rid of the normal auto-gain that destroys so many soundtracks out there. We could even assign a button for a Push-Auto functionality if we need to re-adjust during recording.
And when I thought of both these features I imagined myself having them both and then realized that I had the features for an ultimate run-n-gun-solution-camera! Perfect for documentaries and TV and the likes where speed is often prioritized over the itty bitty details. A good image now is probably better than a perfect image too late. You point the camera and shoot, the exposure gets in the ball-park and stays stable no matter how many windows you pan over or tunnels of darkness you enter. And when you’re done with the recording you release the button and therefore you’re not wasting memory or tape.
Ok, it’s not a perfect solution, but it’s better. At least in my own humble opinion. Better than something that reminds you of dreary booooooring hours of polite comments of someone that accidentally filmed his big toe for twenty minutes.
See ya!
Som jag nämnde sist så gick jag in som teknisk support/DoP I Sulaymans första super8-film. Och nu verkar rullarna vara tillbaka. Jag gissar
iallafall det, för Jamie Noakes länkade häromdagen till en youtube-teaser-video för visningen.
De klippen som är från våran film är de svartvita på natten ute på stan när en lodis springer fram. Det var en av dom där scenerna jag verkligen undrat över exponeringen för. Det var mest helt öppen bländare upp med den lampa vi hade och hoppas på det bästa.
Som tur var så blev det inte helt svart. Nu är stora frågetecknet huruvida cigarett-rökningen blev bra. Jaja, only time will tell och vi ska väl strax få ett datum för den där visningen. I år ska det ju vara direkt från filmprojektor med live-musik om inget förändrats. Jag hoppas på underverk! 
Men ok, det är inte min super8 film den här gången. Jag var riktigt jävla sjuk när rullarna delades ut och jag hade inte riktigt någon idé att filma i tid ändå. Så istället fick jag agera aktör samt teknisk rådgivare i Sulaymans noir-thriller. Inspelat på svartvitt Kodak TriX blev det och som teknisk rådgivare fick jag väldigt mycket svängrum att leka Director of Photography genom ljussättningen. Vilket var en väldigt intressant uppgift.
Som vanligt är det nu dock en ordentlig mängd osäkerhet om hur filmen exponerades. Jag har inte riktigt kunnat lova att det blir något annat än just "Noir", som i översättningen "svart". Men så är det när man tar sig lite vatten över huvudet. för varje nytt projekt.
Något jag också gjorde var att fota en hel del stillbilder som, som sig bör, gjordes i kontrastrik svartvit med stundvis väldigt grovkornig redigering. Alltifrån Tony Bergslids eminenta spel av en luffare som kommit över lite väl mycket pengar till TeamFX’s vapenarsenal fick jag bilder på. Riktigt spännande återigen att se sen när filmen kommit tillbaka från framkallningen i maj ungefär.
Här sitter jag och ser just klart Dominion: Prequel to Exorcist, när jag får SMS från Filip Tegstedt om att herr HDSLR-himself har kommenterat första riktiga teaser-trailern för Marianne. Well, color me honored, det är inte alla dagar sånt händer. Och i slutet av samma trailer ser jag länk till en hemsida också: www.mariannemovie.com . Det är inte mycket där än. Men jag tänkte jag måste posta de båda fynden i min olästa blogg.
Det händer lite saker fortfarande. Edgeathon (nä just, den har jag inte skrivit om förut), Unholy med Shariyar, och Marianne’s stadiga gång framåt mot någon slags release. Också på den lite mer mundana sidan så har man nog blivit vaktis på Biostaden Östersund också. Hey, it’s an income. Och jag är ju filmnörd ändå.
I have been tinkering around in my mind, then it’ struck me… I had a whole other website for YEARS that I uploaded pics to. A website that I have mostly forgotten and not updated since then haven’t updated… In terror, I got the feeling that maybe it’s going to get lost forever! Well, I cannot let that happen… I’m too proud of my old failed attempts at art to let it go. So here they are. Re-uploaded to the site that I pay for having online presented in roughly the same order as in the original sketchy little world site – Beware, it’s a image-heavy post:
Well here’s the entry I was talking about before. If you want to be intellectual about it, I would describe it as a take on my own schizofrenic view on art-film-genre. But I’m not really an intellectual… not in that way… so in the end it’s just another artsy fartsy production. Enjoy.
I entered the, by now, annual Super8 workshop here in Östersund, Jämtland, Sweden. And since the rules where changed this time around, we could not only see the footage before the premiere, we could all out edit it to our hearts content… well… at least until today, since the one managing the whole deal needs to have the results back in order to set up the playlist that will be shown this wednesday at Bio Regina.
And well… when I heard that we could basically use it like normal footage and cut it until it fits, I went all out on it. And I realized afterwards, by now I’m rendering a half dozen of formats, that maybe I went for broke on this one. Last year I basically did just the edit in camera and no soundtrack. Now… well… you can see it all on the screenshot above. It basically became a bit more complicated than expected. But I’m actually quite pleased with the result I got, even if my headphones aren’t really handling the base-heavy soundtrack. I wonder how it will sound at the big screening. Hopefully I won’t bust anything expensive.
– “Thou may, though firstly thy hath to sacrifice thy first used Playstation in mine honour! “
Då var en av mina livsmål uppnådd. Att få ett IMDB-omnämnande. Det är en egoistisk, känsla jag vet…. men en liten stund vill jag bara insupa den.
Då börjar Filmfestivalens dagar närma sig. Och vad har jag tänkt syssla med där då? Tja…
Till att börja med har jag ett par workprints att gå på. Dels den mest spännande för mig, Marianne. Då vi ska visa upp scener för stor publik på stor duk och Filip ska fiska köpare. Som sagt, spännande läge. Själv är jag nog lite mer på sidan av där och försöker inse vad jag har ställt till med. Filmen blir nog bra, men hela verkligheten av det här har nog inte sjunkit in riktigt ännu.
 |
|
| We R Animals: En film utan mig men som är värd att hålla ögonen på! |
Sen har är det också en liknande visning för Thobias Hoffméns We R Animals. Där känns det också som att jag måste delta. Har jag gjort något där? Nädå. Jag lobbar dock för fullt för att arbeta med honom på andra grejer. Förutom att jag ju redan skriver i samma filmblogg som honom… BiggerBoat.se
Sen bär det av med en gazzillion visningar av filmer att se. Ett dussintal har jag köpt biljetter för, några till ska jag försöka få Ackreditering för att se också. Det här blir förresten min första filmfestival.
Utöver detta då? Ja, jag ska göra mitt allra bästa för att få tag i en visning av Scott Pilgrim innan den försvinner från biodistribution. Dessutom ska jag och några till få ihop till några PodCasts för alla BiggerBoat-läsare.
Och i slutändan ska man försöka leva dag för dag också, med mat dryck och goda tillrop.
Uppdateringar kommer att komma om detta aeventyr!
Det känns konstigt att det redan är ett år sedan P2501 gjordes… Nu i fredags har man filmat två rullar till. Vanan trogen, denna har titeln 2.5D. Och är mer av artsy fartsy-hållet. Reglerna har förändrats, vi får klippa och ljudlägga innan den visas på bio.
Rulle ett filmades mitt i natten medelst endast månens ljus och kopieringspapper indränkta i T-Röd som ljuskällor. Jag är inte sinnesförvirrad. Jag är ganska säker på att det mesta på den rullen är i princip svart, då filmen vi fick ut var Kodak 100D. Men har jag fel så kan det bli riktigt intressant att se.
Sen rulle 2 blev en hög av bilder av olika saker i lägenheten. Mer säker på hur det slutade, men som vanligt med super8… Man vet aldrig vad man får!
Jag lär väl slänga upp lite bilder sen när rullarna kommer tillbaka från framkallning och scanning.
Synes!
Mest som ett personligt experiment har jag länge funderat på om man skulle sätta upp en donations-knapp på hemsidan. Jag har redan ett PayPal-konto som jag köpt saker med. Det lät som en bra idé. Så här längst ner är den. Men läs texten innan!
Om ni får för er att trycka på knappen och ge bort pengar så lovar jag inte någonting! Jag säger inte att jag kommer använda pengarna för något gott. Troligtvis skulle eventuella pengar användas till fika-kassa eller kanske inköp av nya dvd-filmer… kanske tillochmed uppgradering av hemmabioanläggningen. Oavsett vad, så finns det en jävla massa andra saker ni kan spendera pengar på. Hjälpa AIDS-drabbade barn i afrika till exempel, motarbeta nordkoreas självpåstådda kärnvapenprogram, eller donera till barncancer-/bröstcancer/prostata… fonder överhuvudtaget som skulle hjälpa många fler människor. Över hela världen. Det ville jag ha sagt. För det är liten chans att pengarna från den här knappen går någonstans så nobelt som de jag nyss nämnde.
Så om du har läst detta och ändå vill kasta bort lite slantar… Jag tänker inte hindra er då, bara ni vet om att ni inte ska förvänta er något just nu. Jag ska försöka använda slantarna till filmande, men inget lovas än.
That’s all.
One of those times I wish I had gotten the timelapse-thingamajigg a lot sooner.
So I recently got my Chinese intervalometer for my Canon 7D and just as I was going to test it out, I started to think about what I wanted it to do. Or rather, how to calculate what I want. At what interval should I set it if I wanted a particular effect? So off I went to the trusted knowledge-source called Google knowing fully well that if it doesn’t show up there, it doesn’t exist. Or something like that.
I did find a couple of solutions, most of them centered around using the Iphone as a host. Now, I have been quite outspoken about my apple-policy, and therefore those were not for me. I can see the utility of that sort of an “app” (in my days we called them “programs”) but I just don’t trust a company that don’t know how to hold a mobile phone…
So I found three alternatives:
At first glance it seems to have what I want, but trying it out, I wasn’t impressed, no 24fps playback setting, and the intervals often end up being decimals per second. Meaning that it’ll say .5 times per second meaning 2 seconds per frame. This gets confusing fast when it says 0.0056 frames per second and your equipment asks for seconds per frame.
A web-based solution for iphones, which makes it useful for all platforms supporting html too. But again, the functionality isn’t what I’m after. It only calculates two of the three variables of time-lapse. Either the event time or the playback time when what I want to find out is the Interval, the actual number I need to enter into my intervalometer.
The Steele Chart. By far the best calculator I found for this type of things. At least when working in 24fps-formats. I printed it out and put it in my camera bag/backpack as soon as I read and understood the workings of it. But still I wasn’t satisfied.
So I read the text in the bottom right corner of the Steele Chart and realized that the mathematics was actually quite simple:
FORMULA: Event duration in seconds divided by screen time in frames
equals the interval.
Then I went about and created an OpenOffice-calc-sheet (equivalent of an Excel-Sheet) that did exactly what I wanted. Sure it’s not perfect, and I’d be the first one to say that it’s ugly-looking. But it does do it. You enter the event time, the desired playback-runtime and top it off with an fps of your choosing. And through the wizardry of these sheets, it automatically returns a number that is intelligible for both you and your intervalometer.
(EDIT 2021-04-06: Apparently, I have misplaced these files… So the links have ended up becoming broken. Sorry about that. The Google Sites thing was a solution I had forgotten long about and now it’s gone)
As a bonus I added a couple of features to calculate other aspects of the timelapse. By adding the information of the average file-sizes of your RAW’s and JPEG’s you can see how much space the resulting stack of photo’s will occupy on your memory-card. And adding the free space on the card, you get the number of possible shots. Also, of course it calculates the X-speed if that’s your thing.
The usage is fairly straight-forward. You put in the information needed for the calculations in the orange cells and the results appear in the blue cells when you commit the numbers entered.
Of course, it has it’s drawbacks too. For one thing, you need a .odt-viewer in order to use it, that means either a tricked out phone or a laptop for field use. Also, it calculate that one variable only. But since I made this mostly for my own use I sort of customized it to my needs and the equipment I use.
It was an interesting excersize that I thought others would like to have access to or improve and maybe make it a bit more user-friendly and platform-independent.
But until next time! (nature is calling as they say…)
 |
| 18 mm |
 |
| 270 mm |
 |
| Min stökiga lägenhet. |
För det första så är visserligen zoomen helt mekanisk, inga servo-motorer som ställer till det med 70tals-crash-zoomningarna. Men däremot uppför sig bländaren lite underligt för oss videofotografer. Man kan nämligen höra den justeras i fasta steg från helt utzoomad till helt inzoomad. Det kan verka konstigt när bländartalet inte ändras i displayen. Dock har jag en teori om att iochmed att linsen blir längre så ökas bländartalet, kanske åker bländaren längre ifrån sensorn, vad vet jag? Och för att kompensera det ökade avståndet så öppnas bländaren ännu mer. Det är en intressant lösning som jag undrar om den också finns i andra linser och videokameror. Men problemet är inte så mycket det som att det görs i fasta steg. Det gör att luminansen i videon ser ut att hoppa till några gånger från helt in till utzoom och tillbaka.  |
| Bokkake-någon? |
Sen bar det iväg ut på föräldragården igen och där skulle det rullas rundbalar. Och medan man väntar på att vagnen ska fyllas till bredden med hoprullat foder så ser jag det gamla vindkraftverks-projektet mot den klarblå himlen. Kameran åker åter fram.
Sen skulle jag vilja slå ett slag för att underexponera och fel-vitbalansera bilder. Är det korrekt? inte för fem öre, men det är något med de här bilderna som gör att jag tror dom inte skulle vara alls lika intressanta om jag vitbalansera enligt regelboken. Att ladugården jag fotade i ser ut som stundvis som en grotta är bara ett plus också.
